Way Out West 2010
Har varit ett helt underbart äventyr i sig. Massa underbar musik och spelningar som gav rysningar, massa snyggt folk (ser nog aldrig så mycket snygga människor på ett år som man gör på WOW) mycket vin, perfekt väder, mycket fint häng, mycket nya människor och händelser som är värda att minnas. Har helt enkelt varit galet, impulsivt och så som det ska vara. Har varit livet.
Tre spelningar som jag alltid kommer minnas är Mumford & Sons, Håkan Hellström & La Roux. Mumford & Sons.. hade mycket förväntningar och blev inte besviken. Vilken röst, herre min jesus. Håkan ska vi inte prata om. Allsång med 25 000 pers till låtarna från hans första skiva och han sjungandes i sjökostymen, behöver jag säga mer? La Roux var bara jävligt bäst, allsången till Bulletproof var GRYM. 
"But it was not your fault but mine
And it was your heart on the line
I really fucked it up this time
Didn't I, my dear?"
"Ta mig till kärlek ta mig till dans
Ge mig nåt som tar mig någonstans
För jag vill veta om kärlek finns"
"This time baby
I'll be bulletproof"
fyyyyyyyyyyyyyförfan vad jag hatar mig själv just nu för att jag inte såg håkan. dör.
