louiseragnarsson

här sitter jag en sommarkväll med en väldigt blond kalufs, precis hemkommen från göteborg. jag känner mig upprymd över roliga saker som kommer att hända. det är nog tusen fjärilar i magen just nu. vet ändå inte om alla fjärilar är fina. tror att vissa flyger omkring för att man är orolig att inte räcka till, att man inte längre är det som man var, att man egentligen inte är så viktig. vad vill man egentligen göra? frågan är nästan vad man inte vill göra. jag tänker att facebook är en jävla skitsida som får en att må dåligt över att alla andra verkar ha det så bra. jag har det bra, men visst känns det alltid som att just den där tjejen är lite coolare och har det lite bättre? då får jag en klump i magen. tänker att jag inte räcker till att det är just sådär som den personen är som man ska vara. vad är jag? och framför allt vad är viktigt? hur viktig är man egentligen?

fast å andra sidan, hur många skriver när dom har en av de tyngre dagarna på facebook vilka vet till 100% vad de vill göra? och hur många är i alla lägen så nöjda med allt att de aldrig avundas andra? då tycker jag man borde få en fet applåd.