louiseragnarsson

idag har jag spelat säsongens näst sista match, mot guldkroken (hjo). kanske var det även min näst sista för livet. är kluven asså. har spelat sen jag var 9. minns det som igår när jag gjorde min första träning i fredriksbergskolan. planerna va på tvären och vi hade softisbollar. jag hade röda cykelbyxor och en magtröja med blommor på.

jag minns även massa roliga läger och grejer vi varit på, där vi raggat upp massa killar vi tyckte va söta. var killarna från halmstad, skövde, göteborg eller spanien hade dom automatiskt extrapoäng.

vi har hunnit med mycket som SM massvis med gånger, spanien, åhus osv, osv.

jag minns också alla som en gång spelat i laget och som funnits runt omkring. hannah med dom låååånga flätorna, som jag kallade torsken. jasse som inte kunde hoppa över häckar. louise, tro det eller ej, som skadade sig och tränarna bara sket i det. en morsa som jämt satt och sticka och ville att vi skulle köra yoga som uppvärmning. anton som jag var hemligt kär i ett år innan jag tillslut fick honom i åhus och alla dessa skövdekillar som man inte hade känt alls idag om det inte vore för det där discot när vi vann lidköpings blixten.

när man tittar tillbaka har det varit jäkligt kul. tack alla som jag har fått ha så här kul med. även fast det ibland är eländigt och tråkigt så finns det så himla mycket bra med.

shit vad sentementalt det blev nu, men har nog inte insett det innan. att det snart kanske är slut...