louiseragnarsson

inatt är det svårt att sova. det är alldeles för många tankar som far runt i min skalle. så många att det nästan tar helt stopp. man blir stressad för att klockan är så mycket, för att man snart ska upp och för att man inte kommer orka skolan imorgon. jag är velig över hur jag känner, jag är rädd, jag är ledsen och jag är glad om vartannat. jag känner mig lite som en hormonbomb som snart är påväg att sprängas. helst av allt skulle jag vilja tycka på hold och fundera ut vad jag verkligen vill och vad jag känner. liksom smida en plan som inte innehåller allt det där jobbiga och tråkiga, beslutsångest och ledsamheter. bara pausa från alla krav och all stress. sedan hade jag kommit tillbaka som den supertjej jag egentligen är. för jag är inte sånhär. jag vet att jag tjatar om att man bara kan vara genuint lycklig i max 3 månader i sträck och jag tror att min bäst före gräns är nådd för länge sedan där. men efter regnet kommer alltid solen och jag hoppas på att det snart spricker upp. för det känns som jag missar så mycket på vägen. jag måste passa på att hinna leva innan det är försent!

nu kanske detta blev väldigt deppigt, men så är det ibland. allt är inte guld som glimmar.

/j.