louiseragnarsson

det kommer till en gräns när till och med jag tycker det är jobbigt med ett sunkigt och ostädat rum. rena trosor blir ett minne blott och inte ett enda par strumpor finns att uppbringa. jag hittar inte mina viktiga läxpapper och trampar sönder både det ena och andra när man är stressad och inte kan följa stigarna som är mellan klädvallarna.

jag ställer mig gärna frågan, hur blir det såhär? jag trivs ju som bäst när det är fint. när det är nybäddat och det luktar ajax från golvet. ökar min pluggpepp ifall det är snyggt?



tror inte jag drar på den funderaren särskilt länge till, utan försöker göra något åt det..

erica har ju trots allt lovat att vi ska cykla ett varv runt stan idag. intressant ändå, när gjorde man det sist liksom? (länge leve körkortet!)