louiseragnarsson

Igår var livet verkligen inte på min sida. Den var så hemsk, såå hemsk. Börjar med att trikkarna inte går från Stensgata utanför där vi bor, eller det krångla och nästa skulle inte gå förräns om en halvtimma. Jag får då gå ner till stationen som tar ca 20-25 minuter. Missar Tbanan som jag brukar tar till jobbet. Nästa går iofs 10 min senare men dom minutrarna gör mycket där på morgonen. Sen så var vädret helt sjukt kallt. Förra veckan var det ändå sol. Nu var det sådär bitande kallt och rått och inte en sol så långt ögat kunde nå. Så väl på jobbet frös jag typ fingrarna av mig 20 gånger om. På jobbet så kör jag nu en tur som jag ska göra lördagar, då den är mycket enklare. Gör man den på vardagar är den betydligt tyngre och ska egentligen göras av en kille, passar mer för dom. Jag har förut gjort halva turen plus lite på den andra, nu hade jag båda hela. Och som jag slitit, det har varit så jävla jobbigt rent ut sagt och man har verkligen kämpat. Jag jobbar egentligen till kvart över fyra på dagarna men nu när jag är ny jobbar jag till halv sex. Så går när klockan blev halv sex tänkte jag köra tillbaka men var väl så slut i huvudet så hamnar på motorvägen där man inte kan köra in till jobbet. Utan jag inser att jag kommer åka in till Oslo, aldrig kört mitt i stan där förut. Nu jobbar jag i Mortensrud som ligger utanför. Jag hade verkligen PANIK. Kommer in till Oslo för det är motorväg hela vägen dit. Åker och fattar ingenting hur jag ska komma tillbaka. Frågar folk men alla säger olika. Det slutar med att jag ringer Hans, Tinas kille, som är så jävla bäst. Alltid lugn och även om han har ett jobb där han är ledare och egentligen inte har tid för mig struntar han i allt och bara fokuserar på mig. Så genom telefon, och hans gps på mobilen, leder han mig tillbaka till Mortensrud. 2,5 timmar senare än vad jag tänkt, alltså klockan åtta, kommer jag in med bilen till Mortensrud. Allt bara släpper, jag är så jävla trött så börjar lipa som ett litet barn av trötthet. Kommer hem vid nio, äter lite och lägger mig för en ny dag. Det var verkligen inget bra men den där. Jag är jävligt glad den aldrig kommer tilbaka.